Att motivera sig själv
Kategori: Motivation
Ikväll satt jag och sambon och pratade lite om min träning, inställning och viktnedgång. Eftersom jag just nu är väldigt motiverad så är det något som vi pratar om ganska ofta. En del av konversationen såg ut såhär:
Jag: -Trodde du att jag skulle komma ner på gymmet idag?
Han: - Ja.
Jag: -Okej, men varför trodde du det då? Knappt så att jag trodde det själv. Plus att jag lovat massor med gånger innan och ändrat mig ju..
Han: - Du har ändrats bara. Verkar faktiskt vilja träna nu.
Jag antar att det är sant. Jag vill träna! Jag vet inte hur många gånger jag tidigare lovat att möta upp sambon på gymmet efter han slutat jobbet, och hur många gånger jag faktiskt gjort det. Oftast har det slutat med att jag skickat ett sms med någon undanflykt. Någon påhittad orsak till att inte kunna träna. Okej, en period gick det faktiskt inte då jag hade problem med min mage. Men även dagar när jag mådde okej så struntade jag i träningen. Jag var även rädd för att gå till gymmet. Rädd för att träna ensam. Rädd för att folk skulle titta på mig. Rädd för att inte passa in osv. Jag inser nu att det bara var ursäkter. Saker jag hittade på för att "slippa" träna. Då när jag och sambon pratade om att jag skulle träna och gå ner i vikt tog han det med en nypa salt. Då förstod jag honom inte, men jag förstår nu. För även om jag ville gå ner i vikt och komma igång med träningen så var det inte mer än en önskning. Visst jag gjorde några försök att komma igång och röra på mig, men det gick åt skogen ganska snabbt, och anledningen till det var att jag gav 200 procent och sprang rakt in i en vägg. Kroppen och knoppen orkade inte hänga med. Allt var ett enda stort måste.
Men tack vare dessa "misslyckandena" så har jag nu funnit en väg som funkar för mig. Jag tror verkligen på mig själv nu och jag vet att jag kommer att lyckas. Och hur vet jag det? Jo för jag har verkligen funderat, satt rimliga mål utefter mina tidigare erfarenheter och hur min kropp är. Hur jag fungerar osv. Min största upptäckt, och aha-upplevelse, har varit att jag insett att jag är en "allt eller inget människa". Att hitta en balans är det viktigaste för mig och jag tror att det är det som kommer att göra att jag kommer att lyckas gå ner i vikt.
Men även att tänka positivt för mig hela tiden framåt. Om jag tidigare åt något onyttigt som var utanför min plan blev jag arg på mig själv och såg på det som att jag förstört allt och lika gärna kunde fortsätta kränga. Men nu har jag valt att vara positiv, 70gram choklad är bättre än 200gram. 20 minuters träning är bättre än ingen. Gjort är gjort inte lönt att hänga upp sig på sådant jag inte kan ändra på, det bästa man kan göra är att blicka framåt.
Detta är de största förändringarna som jag gjort i mitt liv. Så till er andra vill jag bara säga
- Fundera över vad du vill uppnå, och sätt upp dina mål. Sätt rimliga mål, gärna något delmål som du kan uppnå utan allt för stora uppoffringar till att börja med.
- Fundera över varför du inte redan har uppnått dina mål. Sätt upp en plan över hur du ska nå dina mål, använd dig av dina tidigare erfarenheter för att hitta en bra väg.
- Var positiv och blicka framåt.
- Det största hindret är du själv. Låt inte dina hjärnspöken ställa sig ivägen för dig!
Lycka till!
